Jag låg och läste igår kväll om trots. Det var väldigt intressant och jag ångrar att jag inte läst det tidigare för jag fick en helt annan förståelse nu för Nils och det som han går igenom. Innan tyckte jag mest att han var jobbig och det är ju hemskt egentligen när det är nu som Nils behöver som mest kärlek och omtanke.
Och mitt i hans trotsålder så får han dessutom en lillasyster som kräver mycket uppmärksamhet från oss, hu lille Nils..!
Trots är en fas då utvecklingen tar fart rejält. De testar sin egen vilja och utvecklar sin egna identitet, barnet måste också få lov att testa sin vilja för att kunna utvecklas och mogna. I den här perioden ska man helst inte stressa barnet (typ vid lämning på förskola) utan ge barnet tid. Nu vill barnet göra allt själva och härmar det som deras föräldrar gör. Barnets humör växlar snabbt.
Utdrag från 1177.se:
"Att vara förälder till ett barn i den här åldern är både roligt och krävande. Det är vanligt att man ibland är osäker på hur man ska bemöta barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent. Det gör inget om man blir arg på barnet ibland. Barn behöver sådant motstånd för att utvecklas. Ilska är inte farlig så länge den är övergående och kopplat till något som barnet har gjort. Man behöver inte alltid acceptera barnets beteende och handlingar, men det är viktigt att man respekterar barnet. Man får inte skuldbelägga eller kränka barnet, varken i ord eller i handling. Om barnet till exempel kastar ut saker på golvet eller inte vill klä på sig så kan man bli arg på själva handlingen, till exempel säga "jag vill inte att du gör så, det blir så stökigt. Gör så här istället". Man ska undvika anklagelser som ”vad jobbig du är” eller ”du är hopplös”.
Det är viktigt att den vuxna tar ansvar för situationen, antingen det handlar om en konflikt eller något annat. Som förälder kan man behöva reflektera över sina egna reaktioner. Kanske förlorar man ibland tålamodet extra snabbt och blir överdrivet arg på något som barnet gör för att man själv är trött, stressad eller pressad av något problem. I sådana situationer är det viktigt att säga förlåt till barnet efteråt och förklara varför man blev arg.
Under en konflikt med barnet kan man som vuxen behöva lite andrum utan att för den skull överge barnet. Om det går kan en annan vuxen ta hand om barnet en stund. Då kan man själv gå undan för att få lite distans, tänka efter och lugna ner sig för att lättare kunna hantera barnets ilska och frustration. När konflikten är över kan man prata med barnet om vad som hände och konstatera att man har bråkat men blivit sams igen. Man kan gärna förtydliga att man blev arg på det barnet gjorde, inte på barnet som person. I sina tankar kan man utgå från att barnets handling inte var avsiktlig, utan att den hängde ihop med barnets brist på erfarenhet och förmåga att göra på något annat sätt.
Att vara konsekvent är svårt och det kan man inte heller alltid vara. Man kan ändra sig ibland. Det är bra att vara lite flexibel och att välja sina strider. Det kan vara bra att ge sig själv tid att tänka efter och inte alltid snabbt svara ja eller nej när barnet vill något. Man kan tala om för barnet att man behöver fundera lite."
Ja, det är inte lätt det här med hur man ska agera när ens barn kastar saker eller slåss... särskilt inte när Nils försöker slå Linnea, då blir man ju extra arg!
Lilltjejen passar på att träna nacken och lufta rumpan medan storebror är på förskola, det gäller att passa på! :)
