Vi åt och Nils älskade det och åt som sjutton. När vi nästan är färdiga så klättrar Nils över till mitt knä och han har mat i munnen. Helt plötsligt sätter Nils maten i halsen, ordentligt! Han blir tårögd och får inte fram någon luft! Man verkligen ser paniken i hans ögon. Linnea sitter i bärselen på Pontus så han är ju lite låst av det.
Men ner på golvet med Nils så han är framåtböjd, jag gräver ut mat ur Nils mun och Pontus slår i ryggen "framåt" om man säger, som man skulle fick vi lära oss på första hjälpen utbildningen vi var på förra året. Då börjar Nils kräkas och faran är över. Tack gode gud!
Men fy vad otäckt!! Jag måste läsa igenom boken som vi fick på utbildningen, för att färska upp minnet. Gjorde vi rätt eller gjorde vi fel? Det var ju säkerligen inte sista gången som något av barnen sätter i halsen.
Nästa gång får nog Nils tacogratäng UTAN ost... För säkerhets skull :)
Lycklig kille som får hjälpa till med maten
Morgonmys idag med två glada barn!
