Denna dag skulle jag möta upp Johanna på Stadsbiblioteket på förmiddagen medans Nils var på dagis. Men natten till måndagen så hade jag som kraftig molande mensvärk och sov jättedåligt. Så när Pontus gick upp och åkte till dagis/jobb så messade jag Johanna och skrev att jag nog fick ställa in vår träff och vara hemma och vila istället. Johanna messade tillbaka att hon och Vincent kunde komma förbi med fika på eftermiddagen istället och underhålla mig tills Pontus kom hem från jobbet. Och det lät som en mycket god idé! :) Den molande mensvärken gav inte med sig och var permanent under hela dagen. Jag ringde Pontus på förmiddagen och sa att han måste hämta Nils på dagis för jag var inte ens i stånd att göra det.
Så Pontus hämtade Nils och sen kom Johanna och Vincent och lekte och hade med sig tårta!
Sen på kvällen vid 20:30 ungefär så fick jag den första värken. Men eftersom jag var så inställd på att gå över tiden och nu var det ju hela 6 dagar innan BF så tog jag för givet att det bara var förvärkar. Men värkarna blev regelbundna ganska fort så vi förvarnade Nils farmor och farfar att det kanske var dags så de var redo att komma in och hämta Nils.
Tisdagen den 14 januari 2014:
Natten gick väldigt långsamt, värkarna blev tätare och tätare. Jag försökte ligga kvar i sängen men värkarna var betydligt svårare att hantera då så jag gick upp och duschade, rakade benen (!) och försökte fördriva tiden så gott det gick. Vid 04:45 så bad jag Pontus ringa svärmor och be henne börja åka hit, då började det bli för jobbigt för att vara hemma. 05:30 kom svärmor och vi packade in Nils och hans saker och de åkte tillbaka till Knois. 06:00 kom vi in till förlossningen och vi fick gå in i litet undersökningsrum där jag blev uppkopplad till dator och jag fick trycka på en knapp varje gång jag kände bebisen röra sig. Den undersökningen tog 50 minuter vilket kändes som en evighet.
Vid 07:00 var det dessutom skiftbyte så det dröjde ända till 07:15 innan en barnmorska kom för att titta på resultatet samt att känna efter hur mycket jag var öppen. Det visade sig att jag bara var öppen 2-3 cm så vi fick flytta in i ett tillfälligt rum som inte var en förlossningssal. Vi åt frukost och sen gick vi runt i korridoren ett tag och sen kopplade vi på TENS-apparaten som smärtlindring.
Vid klockan 12:00 så var jag öppen 4 cm och vi fick då byta rum till ett förlossningsrum, och äntligen fick jag gå loss på lustgasen! :)
Sen gick det hela väldigt långsamt, jag knatade runt, satt på pilatesboll m.m. Efter skiftbytet vid 14 så tog man hål på hinnorna så att vattnet gick.
Sedan satt jag på pilatesbollen och för varje värk så bara forsade det ut vatten vilket kändes väldigt bra för det betydde ju att bebisen skruvade sig nedåt. Men trots att det kändes bra och att det framskred så stannade jag på att vara öppen 6 cm och det hela kändes som en repris av förlossningen av Nils.
Men sen började jag känna att jag ville trycka och det var en så stark känsla att jag inte kunde stå emot knappt. Barnmorskan sa att jag inte skulle trycka utan bara andas men vid det här laget kändes det som att jag inte hade något att förlora och jag ville följa min kropp.
Så jag gjorde som min kropp ville och tryckte! Då började det hända grejer, min kropp behövde nog hjälpa till genom att trycka för att bebisen skulle ta sig nedåt och att jag skulle kunna öppna mig helt.
Men sen började jag känna att jag ville trycka och det var en så stark känsla att jag inte kunde stå emot knappt. Barnmorskan sa att jag inte skulle trycka utan bara andas men vid det här laget kändes det som att jag inte hade något att förlora och jag ville följa min kropp.
Så jag gjorde som min kropp ville och tryckte! Då började det hända grejer, min kropp behövde nog hjälpa till genom att trycka för att bebisen skulle ta sig nedåt och att jag skulle kunna öppna mig helt.
Barnmorskan hörde på mig att värkarna nu var annorlunda och kände efter hur mycket jag var öppen. När hon säger att jag är helt öppen så tror vi inte våra öron, helt underbar känsla! Nu är klockan 21:30 och jag får äntligen börja krysta på riktigt. Från första krystvärken tar jag i för kung och fosterland direkt, nu ska bebisen ut! Jag ligger på högersidan med ett ben upp i en sån där gynställning, det kändes mest bekvämt. Jag känner att jag får mest kraft så och kan även krama livet ur madrassen för varje värk! :)
För varje krystvärk så känner jag hur bebisen kommer längre och längre ner, eller ut om man säger. Det brinner som eld där nere och jag känner bebisens hår inuti mig medans det trycker sig fram, mycket märklig känsla! Nu är det inte långt kvar och helt plötsligt är hon ute med huvudet och halva kroppen men då tar värken slut och hon sitter fast så.
På datorn ser de att det är långt till nästa värk så jag blir rädd för att något ska gå fel eftersom hon sitter fast som i ett skruvstäd. Därför struntar jag i att vänta på nästa värk utan tar i för allt jag är värd och trycker på allt jag kan och då kommer hon ut!
Det är tyst. "Ska hon inte skrika?" frågar jag och då direkt får vi höra hennes första skrik. Pontus frågar vad det är för kön och ser strax själv och utbrister "Det är en flicka!!" Vi gråter och skrattar om vartannat och det är så härligt att få hålla om sin lilla dotter på mitt bröst. Sen ska moderkakan ut och det räckte med att krysta en gång så kom den ut. Det var roligt att få se hur den såg ut, det fick vi ju inte se förra gången.
Sen kollade barnmorskan om jag behövde sys och det såg fint ut så jag behövde bara sy några stygn på blygdläpparna. Så skönt att jag inte gick sönder mer!! Men samtidigt så hade man ju inte kunnat bry sig mindre om att gå sönder då när man var mitt uppe i själva förlossningen..
