När Nils kom till världen- vår förlossningsberättelse!

Jag och Pontus skrev ner vår förlossningsberättelse några veckor efter förlossningen. Vi skrev berättelsen tillsammans dels på grund av att jag inte kommer ihåg så mycket från förlossningen och dels för att bearbeta vad det var som hände! Det hela var ju väldigt traumatiskt på många sätt och jag tror att det är väldigt viktigt att prata mycket om det. Och det har vi verkligen gjort, tillsammans och med våra vänner och vår familj! Så här i efterhand så tycker jag inte att det var så farligt haha, man glömmer ju fort! Men samtidigt så var det aldrig någon fara med Nils, han mådde bra under hela förlossningen och det är ju det som är det viktigaste! 


Jag har ju tänkt att skriva ut hela min blogg från det att jag blev gravid och framöver så att Nils kan få den som ett häfte, roligt för honom att ha tror jag! Tänk om man själv hade kunnat läsa sin mormors eller farmors dagbok om deras tankar, upplevelser och känslor från hur deras verklighet var, det skulle jag tycka var jätteintressant! Och särskilt om det var bilder till också :)


Fredagen den 13:e januari 2012: Efter att jag nu har gått över tiden med 4 dagar så blir jag överlycklig när jag är på toaletten och upptäcker att slemproppen har lossnat! Eller åtminstone delar av den.. :) Jag blir helt till mig och börjar nästan skaka av adrenalinkicken! Nu är det snart dags!! Spännande och väldigt läskigt på samma gång. Att slemproppen lossnar är ju ett tecken på att förlossningen startar eller snart startar.
Jag rusar ut från toaletten och berättar för Pontus och frågar om han vill se slemproppen, haha! Till min förvåning så vill han faktiskt se, kanske för att han själv verkligen ska fatta att det är på gång nu. Vi ska snart bli föräldrar åt en liten son! 
Slempropp är ett väldigt passande namn, för det ser ut som en slemmig geléklump och fungerar tydligen som en propp! :)
Strax efter upptäckten så börjar jag känna mensliknande smärtor, molande värk, i nedre delen av magen.
Jag skriver på min blogg: "Kan det vara så att jag är i latensfasen?". Och så var det :)


Lördagen den 14:e januari 2012: Pontus är och jagar denna dag. 
Mina mensliknande smärtor har pågått sedan igår och har nu börjat öka i styrka. Jag har inte fått mycket sömn alls under natten. Vid 13-tiden får jag den första värken, och precis som alla hade sagt när jag frågat hur en värk känns och alla svarade att "du förstår när det är en värk", så förstod jag verkligen att det var en värk! Svårt att beskriva men det gjorde jätteont i korsryggen, kändes precis som att ryggen skulle gå av! Jag blev jättenervös nu och rastlös men jag försökte ta det lugnt för jag visste ju att det kunde ta lång tid innan jag var öppen de 10 cm som krävdes. Jag hade sedan innan planerat att försöka stanna hemma så länge som möjligt för att förlossningen ska kännas kortare på sjukhuset haha :) Så för att få tiden att gå fortare och att tänka på något annat så började jag dammtorka hela lägenheten och packa flyttlådor.. :) Pontus kom hem vid 16-tiden och jag berättade då att värkarna hade börjat!


Värkarna blev värre och värre och jag hade verkligen nytta av profylax- andningen som vi hade övat på innan. Det underlättade mycket och jag hade även en varm vetekudde på ryggslutet som gjorde susen! Jag var verkligen inte beredd på att det skulle göra så ont i ryggen, jag trodde smärtan mer skulle sitta i underlivet.. :) Pontus hade ju varit och jagat sedan klockan 6 på morgonen så han var rejält trött så han gick och la sig för att sova för att orka  med en eventuellt lång natt. Riktigt hur lång natt det skulle bli hade vi aldrig kunnat ana! Pontus sov länge, från 18 ända till 22, det var tur det! :)
Jag hade laddat hem en app till telefonen som heter "Värk-timer" som jag smidigt kunde klocka värkarna med. Med hjälp av appen fick man fram frekvensen på värkarna, och när det är dags att åka in till förlossningen.
Så här såg mina värkar ut klockan 00:06:

Nu började jag att överväga om det var dags att åka in till förlossningen eller inte, så jobbigt började det bli. Men jag var fortfarande rädd för att jag inte hade öppnat mig tillräckligt för att få stanna kvar på förlossningen. Jag ville absolut inte åka dit och bli hemskickad igen! Med den rädslan så kände jag att det nog var bäst att härda ut lite till :)

Söndagen den 15:e januari: Klockan 01:30 så ber jag Pontus att ringa in till förlossningen för att rådfråga. När Pontus ringde så sa barnmorskan att hon tyckte att vi skulle komma in för en kontroll. Nu blev vi jättenervösa men samtidigt otroligt ivriga och förväntansfulla!
Vi packade i det sista i BB-väskan och åkte iväg. Det enda jag kunde tänka på var att jag inte ville bli hemskickad igen! Vi parkerade precis utanför förlossningen och ringde på ringklockan. En barnmorska kom och välkomnade oss och vi fick gå in i ett litet undersökningsrum. Barnmorskan frågade efter min patientbricka och jag sa att jag inte hade haft någon på många år och trodde inte att man behövde ha någon nuförtiden. Det var man tvungen att ha så barnmorskan lånade mitt körkort och gick iväg för att ordna en ny patientbricka. Under tiden hon var iväg så låg jag på en brits och det stod en dator jämte britsen. Jag skulle trycka på en knapp varje gång jag kände att bebisen rörde på sig. Datorn skrev ut något papper som såg ut som ett kvitto. Jag kände bara bebisen röra på sig en enda gång. När testet var klart ringde vi på barnmorskan och hon kom in och sa att det var dags att undersöka mig. 


Detta innebar att hon stack in hela handen och kände efter hur många centimetrar som jag öppnat mig! :) Detta var inget som bekom mig särskilt mycket just då :) Jag kunde bara tänka på hur mycket jag var öppen!
Barnmorskan berättar att jag är öppen 3-4 cm, woho! Tänk att jag hade fått så mycket "gjort" hemma! Barnmorskan skrev in oss och jag fick ett "vackert" blått sjukhus-nattlinne och hon frågade om jag ville ha ett lavemang. Detta var något som jag hade tänkt på innan att jag ville ha, jag hade läst att man annars bajsar på sig under förlossningen och det ville jag helst inte :)
Så "ja" svarade jag och hon kom tillbaka efter en stund och gav mig lavemanget i rumpan haha, man kan ju verkligen säga att jag och Pontus kom varandra närmre under förlossningen! 
Efter 10 minuter så blev det dags att rusa på toan :)


När jag var färdig så fick vi flytta över till ett stort förlossningsrum som skulle vara vårt ända tills barnet var fött och någon timme efteråt innan vi skulle flyttas upp till BB! Kändes häftigt att i detta rum skulle vår son födas! Men så blev det ju inte, men det visste vi ju inte då :) Rummet var jättestort med egen toa, litet rum med badtunna och så stora rummet med säng till mig och fåtölj till Pontus. Barnmorskan frågade om jag ville ta ett bad och det ville jag, skönt med lite distraktion från värkarna! Nu hade jag haft värkar så länge så jag kände mig avdomnad på något sätt i kroppen, mycket märklig känsla som inte går att beskriva riktigt. Men jag kände att jag hade kontroll över värkarna när de kom och jag andades genom dem och tänkte på att verkligen passa på att slappna av mellan värkarna.

Jag badade väl gick 40 minuter sedan ville jag gå upp. Fick då lägga mig i sängen och fick en blöja av barnmorskan att ta på mig (ifall vattnet skulle gå). 

Barnmorskan kom in och undersökte mig, jag var fortfarande bara öppen 3-4 cm.. Vilken besvikelse! Då var klockan cirka 05:00.. Varför hade jag inte öppnat mig mer?? 

Barnmorskan passade på att ”tänja lite” när hon undersökte mig för att skynda på det hela lite.

Jag gick sedan på toa och när jag kom tillbaka så kände jag att vattnet gick! Härligt, tänkte jag, nu kanske det går snabbt! Pontus var vid det här laget väldigt trött så jag lånade ut sängen till honom, jag tyckte synd om honom Sen gjorde värkarna ondare när jag låg ner av någon konstig anledning. Det kändes bättre att vanka runt eller sitta upp.

Vid 06:45 kom barnmorskan in och sa att det var dags för skiftbyte så vi skulle få en ny barnmorska. Vid 07:30 kom den nya barnmorskan in och skulle undersöka mig. Nu höll vi tummarna! Det gick inte att dölja vår besvikelse när undersökningen visade att det inte hade hänt någonting, knapp 4 cm var jag nu öppen.

Det var inte mycket mer att göra än att bara kämpa vidare. Vi fick in frukost men jag kunde inte att äta så mycket så Pontus fick äta upp min frukost, jag drack istället en Gainomax som vi hade med oss, lite lättare att förtära än mackor. Blivande pappor fick ju egentligen ingen mat utan fick köpa mat i cafeterian, men eftersom det var söndag så var ju inte den öppen.

Tiden gick och gick. Under hela tiden så rapporterade Pontus på sms och via telefon till vår familj och vänner. 

Vid klockan 10:00 var det dags för ny undersökning, också den blev en besvikelse. 

Vid det här laget så började jag känna att jag behövde smärtlindring så jag skulle få lustgas.

Första gångerna som jag drog in lustgasen i lungorna var väldigt obehaglig, jag blev helt yr och mådde illa. Gillade den inte alls! Visade sig sen att den inte fungerade riktigt så de fick byta ut lustgas-maskinen. Fick in en ny efter en del krångel och började nu försöka få in rutin på att andas in lustgas vid rätt tillfällen så den gav bäst effekt.

Jag blev nu också uppkopplad till en dator för att kunna följa mina värkar och även se bebisens hjärtljud. Andades man för länge lustgas så började det snurra i huvudet och läpparna domnade bort. Jag började till och med hallucinera vid flera tillfällen och dåsade bort. Vaknade till vid ett tillfälle och upptäckte att Pontus var borta, jag ropade på honom och då hörde jag honom på toaletten. Men när han stack ut huvudet från toaletten så såg jag ett kamelhuvud som tittade ut och sa ”Halluu”. Jag började skratta hysteriskt, så knäpp i huvudet blir man av lustgas!! :)
Jag hade åtminstone också humorn i behåll för Pontus skulle fota mig och då gjorde jag massa fula miner :) som ni ser..! Det var nog säkert lustgasen som spökade där också! :)

Vid 13-tiden så var det dags för ny undersökning, den visade på samma sak, fortfarande bara öppen 4 cm. Det var nu också dags för skiftbyte igen så vi fick en ny barnmorska. Vid det här laget blev jag väldigt uppgiven och jag började till och med gråta. Jag ville ha en epidural- bedövning kände jag, annars skulle jag aldrig orka. Barnmorskan gick iväg för att hämta narkosläkaren, som tur var så var han i rummet jämte, så jag skulle inte behöva vänta. Narkosläkaren kom in och jag fick lägga mig på sidan och krypa ihop med benen upp mot hakan, inte lätt med en gravidmage stor som en luftballong! Först gav han mig en bedövningsspruta i ryggen och sen satte han epiduralen i ryggen. Jag kommer inte ihåg någonting av detta, så det är Pontus som har återberättat. Han berättade också att jag sen ville att Pontus skulle massera mig och det tyckte han var jätteläskigt eftersom jag hade en slang i ryggen som han var rädd att råka stöta till haha :) Barnmorskan sa att vi hade tur, för narkosläkaren var den bästa på hela sjukhuset. Annars är det vanligt att de får sätta epiduralen flera gånger, för att de inte träffar rätt.

Epiduralen gjorde underverk och jag blev helt bedövad, så skönt var det! Jag fick verkligen ny energi och fick tillbaka min kämparglöd!

Jag fick nu värkstimulerande dropp för att öka intensitet i värkarna för att skynda på förlossningsprocessen. Jag kommer ihåg att jag låg och kollade på monitorn maniskt för att följa mina värkar som mättes på skärmen, då kunde jag se när de började och jag såg också när de började avta.

Med det värkstimulerande droppet så kom värkarna i princip hela tiden, med bara en kort vila emellan, och värkarna var oerhört starka. Nu kändes det verkligen som att jag öppnades för varje värk och jag kände mig taggad och tänkte att nu jäklar ska bebisen ut!

Därför var det en sådan sjuk besvikelse när barnmorskan tillsammans med läkare kom in för undersökning och jag då bara var öppen 5-6 cm!!

Barnmorskan och läkaren rådgjorde med varandra, nu hade det gått så lång tid och min kropp började tappa orken. De bestämde sig för att göra ett ultraljud för att se hur bebisen låg i magen. Ultraljudet visade att han låg rätt, med huvudet lite snett bara.

Eftersom jag nu hade öppnat mig mer och man såg att det gick framåt så beslutade läkaren tillsammans med barnmorskan att vi skulle fortsätta med max värkstimulerande dropp. Det blev återigen dags för nytt skiftbyte, nu började de barnmorskor som vi hade haft kvällen innan! De blev nog förvånade över att vi fortfarande var kvar :)

Vid fyratiden nämnde dom ev. kejsarsnitt, så från och med nu fick jag bara dricka klara vätskor och inte äta något. Mat var det sista jag tänkte på så det gjorde inget. Vid 21-tiden kom specialistläkaren Pia in och kontrollerade igen. Hon sa att hon precis skulle in och göra ett kejsarsnitt på en annan patient, men att hon efter detta (ca. 1,5 tim) kommer och gör kejsarsnitt på mig, om jag inte har öppnat mig markant mer då.

Måndagen den 16 januari:

Vid tolvslaget kom läkaren och barnmorskan in igen för undersökning. Det visade ingen förändring, bara öppen 6 cm fortfarande, och min livmoder var utmattad. Nu togs beslut på akut kejsarsnitt. Det kändes på ett sätt skönt att det äntligen närmade sig slutet på förlossningen men det kändes också läskigt eftersom vi inte riktigt visste vad ett kejsarsnitt innebar.

Det värkstimulerande droppet kopplades bort och man såg då också att värkarna i princip försvann, kunde vara min livmoder som var utmattad.

Jag förbereddes för operation och Pontus fick svida om till snygga gröna operationskläder :) Vi åkte sedan upp till operationssalen. Kommer ihåg att jag var väldigt nervös när jag rullades genom korridorerna, in i hissen och sedan in i operationssalen. Jag kände en enorm maktlöshet och att jag helt saknade kontroll vilket nog var den otäckaste känslan. Innan hade jag ändå känt att jag hade kontrollen över mitt förlossningarbete, nu hade någon annan den kontrollen.

En narkosläkare gjorde en spinalbedövning, liknande epiduralen alltså även den i ryggraden. Spinalbedövningen tog bort all känsel från mitt bröst och nedåt.

Jag kommer ihåg att jag var nervös och rädd, miljoner tankar flög genom mitt huvud. Pontus satt bakom mitt huvud och jag har ett svagt minne av att han mumlade saker till mig och strök mig över huvudet. Operationen påbörjades och jag kommer ihåg att jag kände hur de ”rotade” och tryckte inuti mig, men att jag inte kände någon smärta, mycket märklig känsla! Vi hörde läkarna prata med varandra och helt plötsligt säger en av dem ” han sitter fast” och den andra läkaren sa då ”sugklocka”. Sen vet jag inte om de använde sugklockan för strax efter säger de att ”nu är han ute” och precis då hörde vi ett ljudligt skrik! Det var första gången vi hörde vår son och det kändes väldigt overkligt! Jag såg hur bebisen kom runt hörnet och jag var helt chockad, kunde inte förstå att det var vår son! Jag mådde illa av epiduralen och skakade helt utan kontroll, hackade tänder och kräktes en hel del. Pontus, barnmorskan och bebisen försvann ut. Pontus har berättat att han fick klippa navelsträngen, igen för den var ju klippt innan givetvis men fortfarande så var den lång för att pappan också skulle få klippa. De kollade att bebisen var okej, torkade av honom och lilleman kissade och bajsade.
Jag hade fått någon slags komplikation med min moderkaka så de opererade mig och jag förlorade 1,1 liter blod under den operationen. Under tiden som jag opererades så gick Pontus med bebisen och barnmorskan tillbaka ner till vårt förlossningsrum.

När jag efter en timme ungefär rullades ner till förlossningsrummet så fick jag äntligen vår bebis till mitt bröst och han hittade det direkt! Sedan fick vi födelsedagsfikan och vi rullades sedan upp till BB. Jag var fortfarande i chocktillstånd och kunde inte riktigt ta in allt. 
Jag kommer ihåg väldigt lite från hela förlossningen men jag och Pontus har pratat mycket om vad som hände så jag känner att jag har ganska bra koll på förloppet :) Jag ska nu snart göra en bäckenröntgen för att se om det är så att jag har ett bäcken som gör det svårare att föda barn, eller kanske omöjligt att föda barn. Ska vi ha ett syskon till Nils så får vi i så fall nästa gång göra ett planerat kejsarsnitt.

Vi fick stanna kvar på BB tills på torsdagen då vi fick åka hem med vår lilla guldklimp! Personalen var helt fantastisk och det var riktigt god mat! Trodde sjukhus-maten skulle vara mindre god men så var det inte här :) 

Stort tack till all personal på BB Länssjukhuset Ryhov!

Jag och Nils på hemfärdsdagen! Nils ligger här och suger på mitt lillfinger :)

Barnmorskan Mona!

Pontus och Nils på hemfärdsdagen!

Våffeldag och grillpremiär!

Nu har grannens garage kommit upp! De hade dock satt dit förrådsdörren på fel sida av garaget, alltså ut mot Tenhultsvägen istället så de fick göra om det, surt misstag haha!

Igår var jag och Nils ute på långpromenad i det varma vädret. Vi gick bort till Bråneryds kyrkogård bl.a. Jag gillar kyrkogårdar som är i skogen, tycker det är fint!

Sen senare på eftermiddagen så kom Mathias och Frida på besök. Vi fick Barbapapa-sängkläder till Nils av dem i present! Sen fick vi även provköra Mathias mercedes cabriolet, oj vilken härlig bil! En sån skulle man ha! Lite ont om plats för barnvagnen bara haha :)

På kvällen när de åkt hem så hyrde vi en film, Maktens män med George Clooney. Härligt med mys i soffan med lilla familjen :)

Idag gick vi upp tidigt, klockan ringde redan klockan åtta. Förstod först inte varför man var så himla trött men kom på att klockan ställdes ju fram 1 timme i natt så när vi gick upp var ju klockan egentligen bara sju :) Halv tio kom Erik och Frida med sina söta tvillingar Ebba och Maja! Så vi hade tre bebisar i huset så det var fullt ös! Ebba och Maja kryper ju runt och ska ta tag i allt och stoppa det i munnen :) Nils var säkert avundsjuk på dem, han ville nog också krypa! :) Man förstod vad bastant Nils är för sin ålder för tvillingarna vägde mindre än vad Nils gör nu och de är ju ungefär 9 månader äldre, men de kom ju tre månader för tidigt och vägde väldigt lite så det tar ju tid för dem att komma ikapp! 

Vi gjorde våfflor passande nog på våffeldagen och pratade mycket om våra bröllop, de gifter ju sig cirka 1 månad efter oss. Mamma och pappa ska vara barnvakt åt Nils när vi är på deras bröllop. Bröllopet äger rum i Hestra så då ligger ju Vaggeryd på behörigt avstånd ifall att Nils mot förmodan skulle trilskas så kan vi ju komma till undsättning ganska snabbt :)

Vi fick den här kokboken i inflyttningspresent av Erik och Frida!

Klockan 12 hade vi bestämt tid med Konrad som har hand om hembygdsgården så då åkte vi dit för att reka lite. Vi mätte borden för att kunna köpa dukar, kollade porslin m.m. Allt finns förutom då kanske glas.. De hade små vanliga glas som inte var jättefina, så vi får kanske ordna det på annat sätt! Sen måste vi ordna någon belysning till nedervåningen där vi ska ha dansen på kvällen så Pontus ska ringa till totalljud imorgon och kolla vad det kostar att hyra.

Idag har vi även fått lite gjort med festhäftet, det börjar arta sig! Känns skönt att allt börjar bli färdigt.

Återstår egentligen bara lite småsaker att fixa! 

Idag köpte vi även en liten klotgrill billigt så vi hade första premiärgrillning ikväll! Det gick sådär eftersom älskling råkade bränna köttet lite, men det blev gott ändå och se vad glad han ändå var haha!

Lillplutten med herr Kanin, så fina :)

Nils på lekmattan och besök från Vaggeryd!

Nils gillar lekmattan, särskilt när man har den framför spegeln så han ser en annan bebis ligga mittemot :)

 Här ser det ut som att han gallskriker, men han skriker "Aggu!" för fulla muggar. :)

 Kul och nyttigt att träna nacken!

 Balansen är sådär, han välter ofta :)

Igår em/kväll så var mamma och pappa här och hjälpte oss med att sätta upp rullgardinen i sovrummet, plafonden i trappan och tavlor i vardagsrummet. 
Så skönt med rullgardin i sovrummet så vi nu slipper att vakna upp i ett supervitt ljus :). Och vilken skillnad det gjorde i vardagsrummet att få upp lite tavlor! 
Vi käkade middag och fikade sedan på våfflor. Mamma bytte blöja på Nils, skönt med en blöjassistent! :)

Idag kommer Frida och Mathias hit från Göteborg och hälsar på! De har varit i Knohult och hämtat sin Mercedes cabriolet som övervintrat där, måste vara kul att äntligen få plocka ut den! Nog samma känsla som att plocka ut motorcykeln första gången för säsongen.

Nu ska jag fortsätta jobba med festhäftet, har inte hunnit göra något alls med det i veckan så nu får jag lägga på ett kol!
Och kyrkprogrammet är inte heller riktigt klart och det ska vi trycka ut nästa vecka så där får vi också se till att bli klara. Vi har ännu inte stämt av ingångs- och utgångsmusiken med kantorn så jag vet inte om vi vågar skriva vilka låtar vi valt i programmet, ifall nu inte kantorn kan spela dem. Fast båda låtarna har vi valt från kyrkomusik.se så då borde hon väl kunna spela dem? Kanske ändå bäst att försöka få tag på henne på måndag och fråga!

Drömde jobbig dröm om bröllopet i natt igen, vet inte hur många nätter som jag har drömt liknande drömmar! Handlar alltid om att vi glömt något på bröllopsdagen eller av något skäl inte hinner i tid m.m. Drömmarna bör ju vara ett tecken på stress så jag får nog försöka slappna av och bara förlita mig på att allt kommer att klaffa och gå bra! Det viktigaste är ju faktiskt bara att vi har med oss ringarna till kyrkan och att vi lämnat hindersprövningen till prästen innan, sen är ju resten inte lika viktigt :) 

Öppna förskolan m.m.

Här har vi Nils och Alexander på öppna förskolan! Visst är de lika? :) Här har de likadana nappar och likadana babysitters så de ser de kanske lite extra lika ut, men de är ganska lika ändå! Det är nästan så att jag undrar om Pontus ligger bakom båda bebisarna... haha! :)

Här är gipsavgjutningen på Nils fot som vi gjorde förra veckan på öppna förskolan, det blev så sött! :)

Den här blicken är inte att leka med haha :)

Här är ett tips på en kanonbra sajt med skor online! Perfekt för oss som inte orkar springa runt i affärer och leta efter en snygg sko! Footway har ett enormt utbud och är en snygg, praktiskt sajt! Fri frakt, fri retur, 180 dagars öppet löp och prisgaranti!

Ikväll kommer mor och far för att sätta upp rullgardinen i sovrummet som vi köpte igår samt att sätta upp plafonden i halltrappan! Sedan ska vi äta middag! Det blir fläskfilégryta med vit fiber-tagliatelle. Och våfflor, som tjuvstart inför söndagens våffeldag! :)
Fredagsmys, here I come!

Här är ett recept på nyttigare kokosbollar som man kan ha till fredagsmyset istället för godis:

Ingredienser:
100g Smör
150g Hasselnötter (grovt malda)
150g Kokos (+ 50g till garnering)
1/2 tsk Vaniljpulver
50 g 70% mörk blockchoklad eller motsv.
2 msk Vispgrädde
1,5 msk Kallt starkt kaffe



Gör så här
Mät upp ingredienserna och lägg i smör, malda hasselnötter, kokos och vaniljpulver i en bunke.

Smält chokladen (lämpligvis i micron i en liten skål av porslin eller glas). Blanda den smälta chokladen med vispgrädde och kaffe till en jämn smet.

Förbered ett fat med kokos som du kan rulla dom färdirullade bollarna i.

Häll över chokladsmeten i bunken och blanda alla ingredienser med fingrarna. Smeten blir ganska kladdig men det går göra bollar utav den ändå, gör bollar och lägg på fatet med kokos - rulla därefter dom i kokos och lägg i en förvaringsburk och in i kylen ett par timmar.

Serveras lämpligen direkt från kylen. 

Namn	Vikt	Kolhydrater	Fett	Protein	Kcal
Smör 80% fett	100g	0,5	81,8	0,6	728
Hasselnötter	150g	14,1	93,9	19,5	984
Kokosflingor torkade	200g	6,8	126,2	12,8	1286
Mörk choklad 70% - Ica	50g	18	20,5	3,8	270
Vispgrädde 40% fett	30g	0,9	12	0,6	112,5
Kaffe bryggt	22g	0,1	0	0	0,4
Totalt	552g	40,4	334,4	37,3	3380,9

Foto: Marcus Olsson

Otäck dröm!

Den här söta bodyn i storlek 68 klickade jag precis hem på lindex.se och jag betalade endast 40 :- för den! Jag hade fått ett presentkort på 50:- av min goa vän Johanna som jag blev superglad för, tack fina Johanna! :) Vi behövde en kortärmad body i stl. 68 till sommaren, vi hade ingen alls som var kortärmad och det är ju rätt skönt för lilleman med kortärmat nu när det börjar bli varmt ute.

Nu har det precis varit en kille här och installerat boxen till Wetternet så nu är allt färdigt! Beroende på hur snabbt deras system uppdateras (troligen redan i em.) så kan vi beställa vilket bredband, tv och telefon som vi vill ha! Skönt att äntligen få alla dessa bekvämligheter igen :)

Jag hade en sån fruktansvärd mardröm inatt, jag har fortfarande inte släppt den riktigt och jag kommer ihåg drömmen exakt! Den var så hemsk att jag knappt vågar berätta om den, hu! Den utspelade sig på öppna förskolan men det var någon typ av stor föreläsning och det var massa folk där. Nils låg i sin barnvagn och jag lyssnar på föreläsningen. När jag ska titta till Nils så är barnvagnen borta! Jag får panik och börjar leta efter barnvagnen. En kvinna jämte mig säger att hon såg en tant gå iväg med en barnvagn som liknade min. Jag sprang ut på gatan och hann precis se att en tant gick in i en handikappsbuss (?), en sådan med ramp, och hon hade med sig min barnvagn! Bussen åkte iväg och jag hann inte springa ifatt. Sen drömde jag vidare om att jag skulle leta rätt på Nils! Jag vaknade upp helt svettig och panikslagen! Det var så otroligt härligt att se Nils ligga jämte mig så jag tog upp och honom och la honom precis intill mig och så låg vi och kramades tills klockan ringde. Usch, hoppas jag inte drömmer så hemskt igen! Den var så himla verklig drömmen. Näe fy, nu ska jag glömma den drömmen!

Klockan 13 ska jag till öppna förskolan, och jag kommer inte lämna Nils obevakad hihi, idag så kommer det en sjukgymnast och ska berätta om hur man ska lyfta och hålla bebisen ergonomiskt rätt! Det är välbehövligt för både jag och Pontus har fått ont i ryggen! Sen ska man ju bara komma ihåg att göra så som man har lärt, tänka efter innan man lyfter :)

Pontus har kommit igång med styrketräningen igen och jag måste också göra det snart. Det är nog mycket på grund av att jag inte har styrketränat på typ 10 månader som jag har fått lite ont i ryggen när jag lyfter. Jag får åtminstone komma igång med lite övningar hemma, jag har ju Charlotte Perellis bok "Kan jag, kan du" med bra övningar som jag kan ta till!

Nu har jag åtminstone tagit itu med kosten så jag hoppas på att gå ner åtminstone några centimetrar till bröllopet! Jag kommer ha sockerabstinens några dagar nu säkert och kommer kanske få ett härligt humör haha :) kommer även ha kolhydratabstinens troligtvis! :) 

jag läste även att det främsta skälet till att kvinnor inte gå ner i vikt beror på att de äter frukt när de ska banta! Intressant :) Så jag ska skippa fruktsockret också för säkerhets skull! :)