Igår begravde vi Ronja. Vi begravde henne precis intill sjön där hon älskade att vara. Vi har ju inte riktigt fått tummen ur att begrava henne så hon har stått här hemma i sin urna. Men på något sätt så tror jag inte att vi var redo att begrava henne förrän nu, det kanske låter knäppt men jag ville gärna ha henne här hemma hos oss.
Men nu kändes det bra och vi kommer nu att ha en gravplats att gå till.
Men oj vad känslorna kom tillbaka igår, trots att det nu är ett och halvt år sedan hon dog.
Älskade Ronja, vi saknar dig så!
vi har det likadant här hemma. Nemies urna står på en hylla. Jag vill inte begrava henne förrän vi bor i hus, så hon fortfarande är med oss.
SvaraRaderaDet var så vi kände också, en plats som alltid kommer finnas kvar och som alltid är ens egen
Radera