Även om det såklart kommer kännas väldigt skönt när vi fått huset sålt så är det också väldigt vemodigt! Vi har ju kämpat så med att få i ordning hus och trädgård och ni som följt vår resa vet ju hur det såg ut här från början och vad vi har skapat. Våra barn har tillbringat sin första tid i livet här och lärt sig sitta, krypa och gå här.
Klart att det känns vemodigt att flytta! Och normalt sett så brukar man ju flytta till något redan bättre och man brukar ju ha ganska klart för sig hur det kommer bli. Just nu så har vi en omfattande renovering framför oss och vi vet inte vilka problem vi kommer stöta på och hur det kommer bli.
Inget är just nu glasklart. Jag är ju en kontroll-människa så det är nog därför som detta känns.. väldigt mycket av alla känslor!
Men det bästa är att när jag kan känna oro över denna flytt och sen går in i vårt blivande hus så försvinner all oro. Det är en väldigt speciell känsla i huset som jag inte riktigt kan förklara, men det är en harmoni i det huset som gör att jag blir alldeles lugn. Låter väldigt flummigt, men det är en känsla som jag inte känt i något annat hus tidigare.
Hade jag inte nånstans känt att det här kommer bli det bästa för min familj så hade jag aldrig gjort det här och det gäller att komma ihåg det när vi kommer mötas av motgångar nu i stundande renovering, för det kommer att komma motgångar, det får man ju räkna med! Och vi får också räkna med att det kommer att ta tid att få ett så här stort hus färdigt.
Tack och lov så känner jag mig helt trygg med de hantverkare som är anlitade, och det är lååångt ifrån alltid som man känner så!
Sen är jag också väldigt tacksam över att jag och Pontus är ett så bra team, och att vi har lika smak och kompletterar varandra och på så sätt alltid når bra resultat. Och framförallt att vi respekterar varandra och vad som är viktigt för Pontus och vad som är viktigt för mig.
Säger som en av IKEA:s teser: "Det mesta är ännu ogjort. Underbara framtid!"
Tomten för snart 3 år sedan:
Idag:
