Torsdag 15 december

Idag mår vi lite bättre.. Vi har väl börjat mer inse och acceptera att hon är borta nu. Vi har pratat mycket om hur det hade blivit om samma sak hade hänt om ett halvår, då kanske vi inte ens hade haft möjlighet att vara hos veterinären båda två och ta farväl av Ronja eftersom vi har bebisen då. Så det kanske fanns en mening med att det gick så snabbt och att det hände nu.. Och vi har fått så många underbara år med henne som man får vara tacksam för! Många, många fina minnen finns kvar av Ronja och kommer att alltid finnas kvar.. Nu gråter vi igen.. Tårarna vill verkligen inte ta slut, men de får komma så länge som de vill